Sep 26
Voxnan
A few weeks ago we drove along the Voxnan river north from Rullbo. I thought the place had fabulous potential and planned to get back in the autumn with all the colours. And that’s what I did today. Only problem was that the light was awful – that disgusting thin veil of clouds across the sky so it’s not really overcast but it’s not sunny either. There were a few moments of good light and I was able to use them, but then the bad light returned and made me walk away from so many wonderful opportunities that I’m nowhere near done with the place.
I also visited two new places today. The first one was a result of some detective work and I’m well pleased with myself. You see, I’ve heard that there are some waterfalls in the Björnån river downstream from the bridge over E45. The problem is that there isn’t any road that follows the river and it’s impossible to follow the river on foot. 
But thanks to the wonderful new satellite pictures on hitta.se, I was able to see a couple of places which were white and that can only mean one thing – falling water. Out of those two spots I found, I chose to visit the easy one today and reaching it was easy indeed, just over 400 metres from the road and you can hear it when you park the car so I didn’t even need my GPS to get there. I was happy to find out that it was indeed a real waterfall, the light on the other hand was impossible so I’m only showing the picture to given an idea of the place. If you’re going there, just a word of warning – if it’s sunny, then the falls will be backlit at noon. But who wants to shoot at noon anyway? Except me, because it was noon when I got there…
The other new place I visited was a lucky coincidence. At one point, the Ormsjövägen road (the one that follows the Voxnan river) goes through an area which is dotted with big rocks and small tarns and bogs. Just the kind of landscape I like, so I parked the car and was going to follow the road on foot to cover that interesting stretch. 
What I hadn’t counted on was a small brook that runs through the area and in the end, I forgot all about the tarns and bogs because the brook had me totally spellbound! It’s just like the rapids at Svartån except a bit smaller and more open. It took me almost two hours to cover about 200 metres of it and it wouldn’t have been over even then, either, if it hadn’t been for my very empty stomach. Looking at the map, the brook continues to fall steadily for about a km from the spot where I was until it joins Voxnan. If the rest of the brook is as interesting as the part where I was, then will be a full day job to cover all of it! And trust me, I will be back.
The day definitely turned out to be longer than I had anticipated – which is pretty good, considering how disappointed I was with the light at first!
7 comments
Really nice! Now I am just disappointed that I don’t have time to go there myself
Så du är också cybermap-resenär! ;o) Trevligt sätt att hitta nya jaktmarker.
Visste inte att hitta hade hittat(!) några nya satellitbilder att visa. Jag är lite nördig på kartor å sånt, så jag var tvungen att kolla om det är läge att ändra sina sökvägar. Hmm, inget nytt ändå visar det sig. Det verkar vara samma som Eniro har haft ett tag och kallar flygbilder. Enda skillnaden är att på Eniro går det att förstora lite mer så man kan sitta längre från skärmen… Åkrar och skuggor ser precis likadana ut så det måste vara samma bilder. Men det är ju inget dåligt med det egentligen, om man jämför med Google i Norrland! ;o)
Annars är min favorit Länsstyrelsernas kartservice.
http://www.gis.lst.se/lanskartor/
Hehe, jag ser att vi gillar samma kartor.
Länsstyrelsernas kartor är nog de bästa terrängkartorna som finns på nätet, i vissa fall liknar de lite satellitbilder faktiskt – vattenfall och forsande vatten blir vit i stället för blå, och kalhyggen syns tydligt med enstaka träd som finns kvar.
Hitta.ses bilder var nya för mig för jag hade bara använt Googles kartor, eftersom Google Maps har nånting som hitta saknar, och det är möjlighet att spara egna kartpunkter och rutter. Och jag blev väldigt positivt överraskad när jag såg att Google har lagt ut nya bilder på Härjedalsfjällen – fantastisk detalj! Kolla t.ex. väster och norr från Funäsdalen.
Det måste vara den höga klara fjälluften!
Hur går det med stugan förresten, har du varit ute och huggt ner timret?
haha, det växer fortfarande tät skog på tomten.
Jag känner till mig själv så pass bra att jag vet att stugan kommer aldrig att existera om jag måste själv ta hand om allt (förutom själva byggandet, förstås). Så läget är just nu att jag borde hitta en snickare som kan ta hand om projektet, och även det att hitta en (pålitlig) snickare känns så svårt att jag har inte ens börjat leta. Jag får nog skatta mig lycklig om jag har en stuga om… säg 10 år eller nåt… 
Men det ska inte bli någon prefabricerad masonit-hytte då i alla fall?
Ska du spika själv så är det ju helt i sin ordning att det tar lite tid. Men konstruktion och bygglov å de’ kan ju vara fint att få hjälp med.
Jag har inte fattat, var ska den ligga någonstans? Fast det förstås, du kanske inte vill sprida sån’t. Är det i en by eller mera enskilt? Misstänker att det är nå’nstans ovanför Funäsdalen i alla fall…
Jag har varit osedvanligt seg ända sedan början på sommaren (även för att vara jag). Men nu har jag lagt in en ny post på min blogg som kanske kan intressera.
Det blir en riktig timmerstuga.
Jo jag har nog inte sagt var den finns nånstans… jag tänkte blogga om det men tydligen glömde att göra det.
Men tomten ligger alltså i Messlingen. Bästa möjliga läget för mig, väldigt fjällnära men samtidigt avlägsen så att man slipper turistvimlet vid skidbackarna!
Ska kolla din blogg, jag prenumerar på den så den dyker nog snart upp i min läsare.